Norrlandsbeardisars blogg

En tradition...hund

Posted by Kristina Monday, December 26 2011 19:57:46

Vår årliga tradition är att knäppa egna julkort. Det traditionella i det hela är egentligen att det görs i sista minuten (läs försent). Julfrimärken har jag aldrig kunnat använda mig av. För att överhuvudtaget få fram korten i tid är det A-post som gäller, eller köra ut dem med spark… I år saknas ju även Cosmo, det bästa motivet för julkort man kan tänka sig. Han gjorde alltid precis som man ville och stod så tills man knäppt klart.

Blog image

Cosmo han kunde han..

De här två andra har nog andra kvaliteter istället… Så in i det längsta gruvade jag mig. Men till slut var det då dags att dra på sig vintermundering och ge sig ut på ett noga uttänkt ställe för att ta årets julbild. Kanske skulle man redan där börjat ana oråd då jag kom fram till den tänkta platsen och konstaterar att skogen där jag tänkt knäppa blivit nedhuggen… Dags för plan B, ett utkikstorn på golfbanan. Perfekt. Utrustad till tänderna med diverse lyktor, tomteluvor, borstar och godis som jag kånkade till platsen som i djupsnö kändes aningen lång.. Efter en snabb blick på hundarna som löpte amok i djupsnön såg jag att snön för dagen bjöd på ofantliga snöbollar runt deras tassar… Hmmm… mirakel har hänt förr, de lossnar säkert tills jag är framme… Ehh, det gjorde de inte men det hade ni säkert redan listat ut… Morgonens borstning ja den var ju mest onödig då. Väl framme inser jag att tändstickor och hårsnoddar blivit kvar i bilen… Hundarna blev visst törstiga av djupsnöpulsningen och äter snö.. Det välkammade skägget hänger som blöta stripor… Blog imageKlart det är tösnö när man ska knäppa kort..

Kikar då på tornet. Tänk er vad snyggt med två fina, välkammade beardisar med tassarna på staketet som går runt tornet, mössorna fint hängande och med pigga ögon kikandes ner på kameran… Tjusigt. Kanske ser tornet lite högre ut än jag kom ihåg det? Fram med kameran och ställer in den efter bästa förmåga… Kan inte hålla inne en suck när jag försöker pilla ur alla snöbollar ur Melvins tassar och försöker torka all väta ur hans skägg. Mössan sitter som vanligt inte alls fast trots gummiband under hakan utan halkar på sned och inget ser han heller… ja de där hårsnoddarna hade varit bra att ha nu. Samma procedur då med Quintus som tom lyckats få snöbollar i skägget.. Ok, tålamodet på topp ännu, det är ju snart över det här. Upp med hundarna i tornet. Lite trängre också än jag kom ihåg det. De fastnar liksom ihop när de försöker hoppa upp och mössorna far. Melvin på plats, Quintus på plats… Staaaaaannnnnaaa, skriker jag nu medan jag tar mig ner för trappan… Fullt med snö i trappan och jag rutschar ner med kameran i högsta hugg. Höjer den och… vart fan är hundarna?? Med vindens hastighet har de skuttat ner på marken igen och viftar nedanför mina fötter. Quintus med luva under hakan. Upp igen… En hund, två. Staaaaannna.. Meeeen Melvin, du ska ju stanna ju.. Staaaaannna, nej staaaannna där. Tänka sig att en hund som visst tävlar i elitlydnad inte kan ordet stanna bara för att han har en tomteluva på huvudet. Quintus som naturligtvis inte heller vet vad stanna är längre jagar Melvins luva…

Blog image

Blog imageOk, tålamodet kanske inte längre är riktigt på topp men några försök till gör vi. Trodde inte att det skulle gå att få till så många varianter på min drömbild… en mössa som tappas, kameran knäpper inte, de tittar bort, en hoppar inte upp, en hoppar upp, bilder tagen på himlen… Snön tilltar och kameraobjektivet är visst fullt i snö också.. Mästerfotografen (?) tänker naturligtvis på allt och drar fram torkduken… som hon tappar i snön… Nåja, om objektivet är lite dimmigt kanske man inte ser om det är en hund som är med på kortet eller ej…

Så smått börjar mina drömmar om det vackra julkortet grusas. Men visst skulle det vara fint med två hundar som springer bredvid varandra.. med tomteluvor och pliriga ögon… ehhh.. staaaannna… backar i djupsnön med kameran redo. Kooooommm då!!! Luvor far all världens väg, Quintus får en bra start och springer framför och skymmer Melvin.. Melvins mössa har av nån anledning fastnat runt baktassen…. Quintus vinner loppet och springer fram till sin kära matte och trycker nosen mot objektivet… Blog image

Blog image

Att hundarna sitter bredvid varandra, det är ju jättefint ju. Två välkammade hundar med pliriga ögon under luvan och fint lysande lyktor. Perfekt… Eller varför inte bara två genomblöta hundar, två lyktor fulla i snö och stripiga luggar under tomteluvan. Ja där har vi det!! Uppsittning och ja men nuså.. Klick, klick, klick. Finemang… men Melvin ssiiiiiittt upp… Melvin börjar vid det här laget lessna på julbildsfotografering. Siiittt upp… nähä ligg där då.., Quintus ligg ner då… klick klick klick..

Blog image

Blog image

En trött matte samlar ihop alla attiraljer hon använt. Hundarna leker glatt i den härliga vita snön. Vilket fint julkort det skulle ha blivit om matte bara ännu en gång orkat ta fram kameran och knäppa på de lekande hundarna. Men matte gör inte det. Men matte hon tänker redan på nästa års julkort. Då jäklar ska det bli enastående. Undrar om man kan beställa valium på nätet….?

GOD JUL!!

LP1 Quintushund

Posted by Kristina Tuesday, December 20 2011 00:20:36

Förra helgen var ju Quintus och jag och tävlade i Brunflo. I ett rätt snöigt Brunflo, tänk att snön kom till slut, lyckades vi dra sista startnumret i lkl 1. Det blev en lång väntan då det var 17 startande. Quintus skrapade ihop 162,5p och fick därmed sitt LP i lkl 1.

Fler nyheter från Lund: Melvins syster Penny har ju tävlat rallylydnad också. Med 89p i fortsättningsklassen fick hon återigen godkänt i den klassen. Nu fattas det bara ett till godkänt resultat så får hon hoppa upp till nästa klass. Grattis från oss! :)

Det går rätt fort nu de här dagarna innan jul. Julkorten är knäppta och ja det var ju som vanligt en historia för sig.... Saknade mästermotivet Cosmo alldeles enormt!! smiley

Ett försök att hinna ikapp..hund

Posted by Kristina Monday, November 28 2011 23:19:01

Ja mycket har ju hänt sen sist..

Cosmos bortgång har varit tung nu i höst men det har ju hänt en del skojiga saker också.

Quintus har svingat sina lurviga på lydnadsplanen. 3 tävlingar har vi hunnit med i höst och av dem har 2 resulterat i 1:a pris. Han kan minsann han också.

Melvin har startat 2 ggr i höst och 1:a starten efter 2 års uppehåll var jag helt lyrisk. Jag gick och flinade när vi traskade runt i fria följet. Han var hur kanon som helst. Dock något otränad (läs super duper mycket otränad) så han fick till en del slarvfel och sprang till fel ruta (dum-rutan är större än den vanliga rutan och mycket lättare att hitta..) Har aldrig varit så glad åt 3:e priset som vi fick då. En till start har vi även hunnit med men då vart det rätt mycket tok så den har vi bestämt oss för att förtränga. Nu är väl säsongen nästan slut men efter att Melvins syster Penny slog till och blev lydnadschampion känner vi oss peppade att ta upp lydnadsträningen lite mer på allvar.

Sedan har ju jag faktiskt avslutat KLASSIKERN. Efter 9 mil på skidor på vasaloppet, 30 mil cykel på Vätternrundan, 3 km simning på Vansbrosimningen och slutligen 3 mil löpning på Lidingöloppet fick jag slutligen mitt diplom som bekräftar att jag klarat av utmaningen. Det hela har varit lite mer tidskrävande än jag trodde så det var rätt skön känsla när jag tog klivet över mållinjen på Lindingö.

Och tänk att den 23 november fyllde "lille" Quintus 2 år!! Sanslöst vad tiden går. Han beter sig då inte alls som en 2åring utan som en liten valp fortfarande när han hänger i sin pappas öron och oftast syns med sin nalle i munnen. smiley

Senaste nyheten som nådde oss är att Melvins son tillika Quintus kära syster fixat ett 1:a pris i lkl 1 i helgen. Det innebär att hela kullen nu fixat 1:a pris.smiley

Uppryckning.. hund

Posted by Kristina Wednesday, November 23 2011 13:32:44

Som alla säkert vet vid det här laget så har min kära Cosmo lämnat jordelivet för att bege sig till landet där köttbullsträd faktiskt existerar och pannkakor ligger i drivor överallt. Saknaden efter honom är enorm fortfarande och tyvärr har jag inte haft någon ork att ta tag i hemsidan efter det. Jag har börjat knåpa ihop en egen minnes sida om honom men det smärtar fortfarande väldigt mycket. Den kommer så småningom helt enkelt.

Cosmo - du saknas.

Blog image

Nu har jag iaf tagit mig i kragen för att uppdatera sidan (tack vare Linda…smiley)

En uppdatering om Cosmohund

Posted by Kristina Monday, September 19 2011 09:02:02

Lite tjatigt att börja alla inlägg med “oj vad tiden går” men så är faktiskt fallet som det känns.

Just nu pågår som bäst förberedelse för Lidingöloppet som är sista delen i min Klassiker. Hoppas att det går vägen att springa dessa 3 mil. Lite strul med skador har det varit nu i höst men jag får väl bita ihop och genomlida helt enkelt.

Cosmo knallar på och svarar på medicinen. Han är väl inte ngn sprinter längre får jag väl erkänna men han knallar på i sin egen takt och verkar trivas med det. Har fått råd av Annika Falkenberg som gör att han känns lite bättre i muskulatur mm. Han tappade ju det mesta i muskelväg när han blev sjuk och till viss del har vi arbetat tillbaka det, men hans ålder gör ju sitt till ändå och vissa dagar är det lite halt att ta sig upp från golvet. Känns iaf som jag tog rätt beslut att ge honom en chans när jag ser honom knalla med och strosa där i sin takt. Bråttom har han ju liksom aldrig haft.

Försöker att massera honom några gånger i veckan men förra veckan fick han ”riktig” massage på Biceps. Oj vad han njöt. Han trodde nog att vi köpt 5ggr i en stöt för när hon var klar så tänkte då han rakt inte kliva upp. Kikade bara på mig och låg kvar. Jag lockade och pockade men inte då. Till sluuut så reste han sig, gav mig en ond blick och följde sen motvilligt med mig. Gissar att han gärna återvänder om man säger så.

Rapport från helgens tävling kommer inom kort.

Veterinärbesökhund

Posted by Kristina Monday, August 01 2011 14:20:50

Som en del vet så har ju Cosmo känts som om han åldrats fort på sistone. Skröplig gång, svaga muskler och mycket tunnhårig och dålig päls. Lite formen av en tunna har han också haft på sistone. För ca 1,5 månad sen var han dock ner till Sidsjöns djurklinik för en seniorkoll. De tog lite prover på njure och lever och konstaterade att han hade lite höga levervärden, men hans tunna päls och dåliga muskulatur var på grund av åldern sa de. Alla grejer jag tog upp med veterinären om honom var just på grund av åldern. For hem med specialmat för levern och en liten molande känsla i magen men ok han är ju 13 så det ska kanske vara så här..
Förra onsdagen hade jag tid igen till veterinären fast nu beställde jag tid hos vet på södra berget. På måndagen innan kunde han dock inte gå utan tippade omkull hela tiden när han försökte. Jag blev rädd och bestämde att nu åker vi in akut. Ville inte att han skulle plågas och var nog ganska säker på att ta bort honom...
Väl där gick han jätte dåligt men han gick iaf in. Veterinären tog blodprov och då såg de att hans levervärden var tokdåliga och pga av hans hårbortfall, muskelförtvining, nedfallna buk + att jag talade om att han är som ett monster när det gäller mat och dricker mängder så misstänkte de starkt att Cosmo drabbats av Cushing. Cushing är när det produceras för mkt kortison av binjurarna. De frågade om jag ville göra ett ultraljud för att vara säker. Just på måndagen (en måndag i månaden) var specialist Lennart Nilsfors där och utförde detta. Klart jag ville. Fick komma tillbaka till kl 19 och vid ultraljudet konstaterades att Cosmo har en tumör på ena binjuren som ger för mycket kortison. När jag hörde tumör suckade jag bara och sa att ja men då är det väl inget mer att göra än att ta bort honom. För mig är tumör på en så gammal hund = inget bra. Lennart tittade då upp på mig och sa att om detta vore min hund så skulle jag helt klart prova att medicinera, han är ju fräsch i övrigt. Så Cosmo fick helt enkelt följa med hem igen. Fick äta ostkrokar på vägen hem dessutom. :)
Han har börjat äta medicinen och nog tycker jag att han känns lite piggare. Musklerna har ju naturligtvis inte kommit tillbaka ännu och han är fortfarande som en målsökande robot när det gäller mat, men buken är inte som en tunna längre. Vill inte ropa hej än, men jag är glad om han hänger med ett tag till iaf. :)
För er som är Beardis ägare kan jag ju även skriva att Lennart Nilsfors berättade att han gjort undersökningar på en massa Bearded Collies på sena 80-talet och att de då fått bukt med (hjärt?)problem som Beardisen hade då. Han berömde också vår ras som en av de mest friska raser han stött på. Kul att höra.:)

Quintus är värd sin vikt i guld...hund

Posted by Kristina Monday, August 01 2011 13:48:20

Kan bara konstatera att det är svårt att få till ngn tid att uppdatera bloggen när solen steker och man vara vill vara ute och semestra.
Har varit några dagar på Hästnäset i stugan senaste dagarna och då lyckades Quintus med konststycket att svälja mitt guldörhänge: jag låg på en filt och solade när han fick ett ryck och ville gosa. Han kröp in till min hals och naggade mig i håret. Tyvärr råkade han få tag i mitt öra där örhänget hängde och vips så var det i hans mun. Åh nej tänkte jag och öppnade käften på honom. Men det var ju försent för han hade naturligtvis redan svalt.. Men men, man får väl se det som en chans att testa matsmältningsmekanismen på honom och se 10 timmar senare kom guldringen ut igen. Inte lika fin som innan och jag är inte alls så sugen på att använda smycket längre. Men det är iaf skön:)

Cosmo struntade i dansen kring stången..hund

Posted by Kristina Monday, June 27 2011 21:09:30

Midsommar firade Cosmo på sitt alldeles egna sätt.
Tyst och snäll i köket kalasade han på en påse segkakor som jag köpt på midsommarfirandet i Parken. Och inte valde han den öppnade förpackningen med bara två kakor i utan en hel påse med 4 hela kakor åt han upp. Sällan händer det att han ratar sin kvällsmat men den kvällen gjorde han det. Hur segkakorna hamnade på golvet förtäljer dock inte historien... Man verkar få mer och mer rättigheter ju äldre man blir...