Norrlandsbeardisars blogg

Norrlandsbeardisars blogg

Vättern runt!

hundPosted by Kristina Monday, June 27 2011 13:35:16

Vätternrundans 30 mil är nu avklarad!

I torsdags för två veckor sen drog jag och Birgitta med Bruno – the husvagn. Vi mellanlandade i Falun där campinggurusarna tänkt sig att få sig lite el i husvagnen på Lugnets camping. Campingen var stängd så man skulle hämta kuvert i receptionen. Kristina hon tog ett kuvert med ett nr på och glad i hågen ställde vi sen upp husvagnen och skulle sticka i kontakten. Men Kristina (oturens gudinna) hade lyckats knipa en plats med EU kontakt. Vi orkade inte flytta på hela schabraket då så elen blev vi utan naturligtvis. Sov som stockar iaf och sen drog vi vidare till Motala och ännu en camping. In till centrum för att shoppa lite och hämta nummerlapp, byta starttid mm. Cykeln lastades och allt var förberett inför tidig start.

Kl 5 på lördagmorgon stod vi då vid starten. Lite gruvsamt kändes det allt.

Sen bar det iväg. Första 11 milen var rätt blåsiga (motvind) och jag fick cykla rätt ensam. Hade suttit fint med någon rygg att hänga på där. När jag tagit mig till Jönköping (11 mil) fått i mig lite köttbullar och mos så kändes det lite lättare och milen liksom löpte på. Försökte att inte titta för mycket på skyltarna efter vägen som rätt tydligt talade om hur långt det var kvar utan koncentrerade mig på att ta mig till nästa depå hela tiden. Övrig trafik ökade under dagen och nog kände man sig lite utsatt ibland även om vägvakterna gjorde ett toppenjobb och bilisterna visade en enorm hänsyn för oss cyklister. Kosten kändes efter ett tag lite ensidig då den mestadels bestod av banan, bulle och saltgurka nersköljt med sportdryck eller blåbärsoppa. Stannade på sju av de nio depåerna och det var riktigt skönt att få kliva av cykeln och vila axlar, knän och rumpa.

Ja det var en härlig känsla att tillslut se det hägrande målet efter 30 mil och 13 timmar och 40 minuter på cykeln.

Väl i mål väntade mat och sen kom jag på att jag saknade mina kläder som jag lämnat in på en av depåerna. Naturligtvis var de på andra sidan stan (kändes det som). Upp på cykeln igen. Knäna hade börjat stelna till vid det här laget så jag var en smärre livsfara som vinglade fram. Kläderna fick jag iaf och sen började då den långa färden till campingen. För inte kom jag ihåg vart den var och ingen jag frågade hade en aning heller. Så jag irrade runt hur länge som helst innan jag tillslut hittade dit. Hade då hunnit överväga ett flertal gånger om jag skulle ringa en taxi…

Vart en glad överraskning att vattnet i duschen var varmt! Sen blev det en rätt tidig kväll.

Söndag då var det dags för hemfärd. Det kändes lite långt hem även om Birgitta gjorde ett superbra jobb med att ratta hela ekipaget hemöver.

En skoj helg, även om jag inte är så sugen att göra om just den där turen på ett litet tag.

  • Comments(2)//blog.norrlandsbeardisar.se/#post189